Första steget mot formatet Super 8 togs av företaget Eastman Kodak Company år 1923. Under lång tid hade då försökt utveckla ett hanterbart filmsystem för privatpersoner. För att formatet skulle kunna fungera bra var det därmed tvunget att inte kräva allt för stor och dyr utrustning. Med dagens mått mätt blev den första kameran varken billig eller lätt. Men det var helt klart ett stort framsteg för företaget när de kunde lansera 16mm-kameran ”Cine Kodak”. Denna hade en vikt på drygt 15 kg och ett pris på 335 $. Då ingick visserligen ett stativ men priset kan jämföras med att en Ford samma år gick att köpa för 550$!
Nästa steg togs 1932 då Kodak lanserade efterföljaran ”Cine Kodak Eight”. Trots namnet var det fortfarande 16mm-format på filmen. Däremot var det en speciell film som användes vilken hade dubbelt så många perforeringar på filmen mot den tidigare. Detta resulterade i att det gick att använda filmen åt ena hållet först för att sedan vända på den och även spela in film på andra sidan av filmen. Det är denna film som idag kallas för Standard 8 eller Dubbel 8.
När sedan tester utfördes med att dela 16mm-filmen på mitten och skarva ihop de i ändarna var första 8mm-född. Detta skapade också nya möjligheter vilket snabbt visade sig i dess popularitet. Det dröjde inte länge förrän 16mm-filmen i stort sett enbart fanns kvar i professionella produktioner.
På privatmarknaden slog 8mm-kameran igenom starkt mycket tack vare att både vikt och pris pressats rejält. Det var inte en ovanlig syn att se en sådan kamera framme under fester och stora högtider under 50-talet. Även om denna film inte hade någon möjlighet att spela in ljud fick den stor genomslagskraft. Det var inte så oväntat med tanke på att det var första gången som många privatpersoner fick tillgång att skapa egen film till ett relativt bra pris.
Att skapa en möjlighet att även kunna spela in ljud blev däremot utvecklarnas nästa steg att försöka lösa. Samtidigt låg ett stort fokus på att både förbättra filmkvalitén och göra det enklare att filma. Gällande problematiken med att filma så handlade detta främst om hur själva filmrullen skulle hanteras. Lösningen blev en kassetladdad kamera. Denna lösning hade visserligen redan använts år 1936 på filmkameran Cine-Kodak Magazine 1 men då var kassetterna tillverkade av metall vilket resulterade i en hög kostnad då de var tvungna att skapas för hand. Med formsprutad plast hölls kostnaden nere samtidigt som användarvänligheten ökade avsevärt.
En annan sak som förbättrade användarvänligheten var att enbart en sorts film skulle produceras. Istället för att man skulle behöva välja mellan Daylight och Type-A som hade olika egenskaper vid olika slags ljus byggdes ett filter på kameran. Tack vare detta kunde man alltid använda sig av Type-A oavsett ljuskälla eller ljusstyrka.
Utöver det minskades matarhålens storlek. Tack vare det kunde ett större bildområde skapas på filmen och sammanlagt ökade detta med hela 50 %. Hålen sattes även i mitten av rutan istället för som tidigare då de satt i hörnen av varje ruta. Orsaken till att man tidigare valt denna lösning var att minska risken för att imma skulle uppstå på de första och sista bildsekvenserna när filmen laddades i kameran. När nu lösningen med kassettladdning införts fanns inte längre problemet och hålen kunde därmed flyttas till mitten av bildrutorna. Detta medförde att filmen kunde registreras något stadigare än tidigare.
Tack vare att de flesta kameror nu även byggdes med motorer som var batteridrivna minskades risker för de problem som kunde uppstå med en fjäderdriven mekanik.
År 1965 kunde så det nya formatet lanseras under namnet Super 8. De första modellerna klarade inte av att spela in ljud men några år senare kunde även modeller lanseras som hade den egenskapen. Däremot fick aldrig Super 8 med möjlighet till ljudinspelning något större genombrott och man räknar med att enbart 5 % av de filmer som producerades med Super 8 har inspelat ljud.
Samma år lanserades även Singel 8 av företaget Fuji. Likheterna med Super 8 och denna film var många och man kunde exempelvis spela upp filmen med hjälp av samma projektor som används för Super 8. Däremot gick det inte att spela in filmen på samma kamera.
En sak som skilde dem åt var även hur filmen var uppbyggd. Då Singel 8 var uppbyggd av en polyesterbas, istället för en acetatbas som Super 8 var uppbyggd av, blev denna film betydligt tunnare. Därmed rymdes det 50 % mer film på Singel 8 samtidigt som ljusgenomsläppet blev större, vilket är en fördel för kvalitén. Utöver det var kassetterna av en bättre konstruktion. En möjlighet var exempelvis att man kunde spola tillbaka filmen något och filma två gånger på samma ställe av filmrullen. På så vis skapades effektfulla dubbelexponeringar.
Under 70- och 80-talet var Super 8 den filmformat som dominerade marknaden. När sedan VHS lanserades såg många fördelarna med detta format och Super 8 försvann sakta men säkert. Men även om det inte produceras några kameror till detta system så produceras fortfarande råfilm till de som har kvar sina gamla kameraror och vill skapa film med dessa. Däremot produceras enbart stumfilm. Film med möjlighet att spela in ljud slutade att produceras 1997.
Källa: http://motion.kodak.com/motion/Products/Production/Spotlight_on_Super_8/Super_8mm_History/index.htm
Copyright © Super 8.se 2009-2015